humilis

Jag vill bara vara klar nu. Är less på skola. Jag känner mig färdig med det. Den där jävla matematiken.

Historian kan jag nästan skippa. Det är inte intressant med sveriges bank och kreditsystem från det tidiga 1800 talet. Att lära sig ska vara intressant. Ge mig examen nu!

Jo nog kan jag. Men varför.

När Tilde var ny var det en annan sak. Då hade jag tiden och lusten. Jag ville bevara hennes liv. Det kanske blir annorlunda när den nye familjemedlemmen dyker upp. Då kanske jag börjar skriva igen. Fast har jag tiden då?
Jag har egentligen hur mycket tid som helst med tanke på att jag studerar 75%. Nästa månad 150%. Det börjar bli lite smått tråkigt att göra det ensam, att inte träffa så mycket folk.

Det jag hade velat blogga om hade varit mitt hus som jag och min familj bor i. Som är helt perfekt för att vi har råd att renovera det precis som vi vill ha det och alla inredningsdetaljer. Om alla klädinköpen jag har gjort till barnen och om mitt smala jag.
Jag är bara 24. Det behöver inte alltid gå så fort, jag vet. Men det är så mycket som jag vill göra. Jag hade velat blogga om mitt jobb som jag fått.  En helt underbar klass 2a som tycker om deras fröken.

Jag har blivit arbetsskygg. Folkskygg. Jag är nästan lite rädd för att söka ett jobb. Rädd för att bli nobbad. Men hur ska jag någonsin kunna blogga om det där huset och de fina kläderna om jag sitter fast i soffan?

Tilde sjunger hela låtar själv. ”blinka lilla stjärna”, ”bä bä vita lamm”, ”kalle anka”, bombom slå på stora trumman”. Snart sitter även ” tåget ut i vida världen” ”små grodorna” och en massa andra. För någon dag sedan tittade hon stort på min mage och sa ”bebis kom ut NU!” På mornarna vaknar jag av ”åå, mammas mage fin”

Vi har så roligt ihop hela familjen. Idag har vi varit på måttsund och åkt madrass och bob.
Förra helgen fick Tilde leka med Ebba hela kvällen. Hon hade jätte kul och pratar för fullt om att Ebba ska komma och leka. Så nu längtar vi tills på onsdag då både Ebba och Melker med mammor kommer.


Vi målar. Mamma blev tokig och doppade mina fötter och händer i färg.

Tilde är för tillfället pappas tjej. Det är bara han som duger. ”Nä, inte mamma, Pappa hjälpa mig.”
Det ska bli lite läskigt med en bebis. De kan ju inte prata. Hur gjorde man med sådana? Nu ska det börjas om med tidiga morgonar, sena nätter, ingen sömn och ont i kropp&knopp. Det roligaste är att jag inbillar mig att det ska bli en piece of cake. Undrar i vilket shocktillstånd jag kommer att befinna mig i maj?

Jag hade tyckt om att vara gravid om det inte hade varit för viktuppgången, att jag hade haft ont, alltid varit konstant hungrig, känt mig fet och varit tvungen att stå över vissa saker så som snowboardåkning.

Nä nu får det räcka. Jag som inte kan blogga!