Vi lever

Varför det inte blir så mycket uppdateringar är väl antagligen för att det verkligen inte finns någon tid till det.  Och för att jag gärna vill bjuda på bilder men är alldeles för lat.

Peter har börjat jobba och Tilde har börjat förskola. Eller som vi säger; DAGIS. Förskola blir ett alldeles för jobbigt namn att komma ihåg för Tilde. Jag får helt enkelt hålla mig till förskola för att inte "trycka ner" personalen. Är alldeles förståligt med tanke på utbildningen de går igenom.

På tal om utbildning. Så går min käpprätt åt helvete. Jag är i mitten av examensarbetet och till höstterminen skulle jag börja med matematiken. Sen skulle jag vara klar. Men pågrund av denna ekonomikris så har LuleåTekniska Universitet dragit ner på kurser och matematiken har därmed eliminerats.

Det ska inte vara många som drabbas men självklart har jag kommit i kläm. Utan matematik bilr det ingen examen. Och nu undrar ni säkert precis som jag, Hur ska du göra nu?

Har ingen aning! Jag är totalt förvirrad, prescis som min studievägledare som ringer runt till Sveriges alla universitet och högskolor för att försöka lösa detta. Men än så länge har vi inget svar på situationen. Det känns hopplöst!

Nåväl. Dagis eller förskola.Kalla det vad ni vill. Tilde trivs jätte bra och det känns skönt. Det enda som kan vara lite tungt är att lämna henne på morgonen eftersom att hon gärna vill att mamma ska stanna kvar med henne. Men nog uppskattas tiden med familjen mycket mer nu än förr. Vi tar alltid saker förgivet. Det borde man aldrig göra. Ser att dagis har gjort mycket för hennes utveckling. Hennes förståelse är enorm. Och hennes tålamod har blivit större. För nu har hon faktiskt fått prova på att vänta på sin tur. Jag ser bara plus och förstår mig inte på de som inte vill ha sina barn på dagis.

Har gått och blivit pensionär också. Har inte varit en endaste kväll efter 22 på flera veckor. Med undantaget för i kväll då. Tilde har börjat sova i sitt eget rum. Saknar henne bredvid mig på nätterna. Men hon kommer över ibland. Så det är trevligt. Nä usch, nu får det räcka. Ska inte tråka ut er totalt. Eller det kanske jag redan har lyckats med?

Smuts

Det är jobbigt när någon som man älskar blir sjuk. Någon som är en riktigt nära och som man känner stor respekt och kärlek till.

Det har fått mig att se annorlunda på livet. Jag har aldrig trott att tumörer eller någon annan smuts kan drabba någon i min familj. Det finns där bakom hörnet utan att man tänker på det. Vi måste se efter det vi har.

Vi älskar dig Micke!


Veckan från helvetet

I söndags spydde Tilde ner hela soffan, mig och vardagsrumsgolvet. Fan, magsjuka var det enda jag han tänka. Hon fortsatte dagen med att vara dålig i magen. Hon äter inget på hela dagen

Måndagen. Tilde äter inget på hela dagen. Dricker bara lite vatten och äter en glass. For till skolan och lämnade Tilde med Peter. Efter en hel dag så kände jag hur det bara slog till i magen och jag fick rusa på till toaletten. Resten av måndagen spenderade jag mellan toaletten och soffan. Tilde och Peter far in till akuten. Hon har jätte hög feber och har inte ättit på 2 dagar. Men de tyckte hon var tillräckligt pigg eftersom hon grät. Så de kom hem på kvällen igen På natten spydde Tilde ner hela sängen. Jag var fortfarande dålig och försökte väcka Peter. Det ända jag han med var att han rusade till toaletten och spydde. Tilde dränkt i spya, sängen dränkt i spya, jag dränkt i spya och Peter på toaletten som spyr. Hur illa jag än mådde så var det bara att kliva upp och bada med Tilde och Peter fick bädda rent.

Tisdagen. Tilde vill inte äta och äter inget på hela dagen, hon har hög feber och diaré från helvetet. Jag har hög feber och helt slut. Peter spyr, sover, spyr.

Onsdagen. TIlde har fortfarande inte ätit något. Diaré, hög feber och vill inte ens ha glass. Vatten dricker hon inte heller. Tutten har hon inte tagit sen i måndags. Vi börjar bli rejält oroliga. Pratar med akuten igen. De vill bara att vi ska få i henne vätska. Peter spyr och sover. Jag har hög feber och är fortfarande helt slut. Tvättar, skurar, tvättar och bär på Tilde hela dagen. Hon har absolut ingen ork.

Torsdag. Peter har kvicknat till. Jag har fortfarande feber. Tilde är ännu slöare och bajsar rent slem. Hennes feber är hög. Jag ringer akuten. Vi får komma in. Tilde och jag får stanna kvar. De sätter dropp på Tilde. Jag är känslig och försöker göra allt för att inte gråta. Ser samtidigt i hennes mun att hon har blåsor.

Fredag. Tilde har kvicknat till. Nu orkar hon sitta och tillochmed börja gå igen. Vi får åka hem. Hon äter en macka och en glass under hela dagen. Blåsorna blir värre. Peter är frisk. Jag har feber.

Lördag. Blåsorna har blivit värre. Stora varfyllda på läpparna. Gommen är full av blåsor och efter tänderna på tandköttet är det om möjligt ännu fler. Hon blöder från munnen hela tiden och äter en flaska välling under hela dagen.

Idag, söndag. Blåsorna på Tildes läppar börjar torka och bli skorpor. Hon äter 2 flaskor välling och lite gröt och glass. NU har Tilde äntligen börjat komma tillbaka igen.

Nu förstår jag vad folk menar med magsjukeskräck! Trodde aldrig att jag skulle orka med så här mycket. Under en veckas tid har jag med hög feber nästan inte sovit något, bara burit och tröstat Tilde. Har slumrat någon timme här och var i soffan när Tilde har somnat in lite djupare. Det måste vara mammahormoner.

Peter fyller 26 idag. Jag har sagt åt honom att han får fylla år senare i veckan istället. Med all denna sjuka har jag inte hunnit med att gratta honom eller ge honom någon present. Det blev inte så mycket födelsedag för honom.

Nu hoppas vi att blåsorna är helt borta imorgon. Tilde börjar inskolningen på förskolan och den vill vi gärna vara med om.  


RSS 2.0