humilis

Om en vecka är min föräldraledighet slut. Det känns lite sorgligt. Men samtidigt otroligt skönt att bryta mönstret. Det kommer dock gå en vecka och jag kommer sakna mitt mönster. Efter några timmar på jobbet kommer jag troligast börja gråta. Jag har ju världens bästa barn.

Robin är för mammig. Han behöver lite mer pappa i sig så han inte blir så fjantig. Tilde saknar sin far. Jag vill att hon ska få chansen sakna mig. Att jag ska få bli nå mer än den där som har regler och ger mat. Jag vill bli lekmamman.

Jag ska komma in genom dörren kvart över fyra. Maten ska stå serverad, hemmet ska vara städat och jag ska ha tid till att leka. Antagligen kommer jag vara skittrött eftersom att jag inte är van vid kroppsarbete. Den sista månaden har jag inte gjort så mycket mer än att ha Gilmore Girls i bakgrunden medan jag och Robin har lekt på golvet.

Synd att jag inte har bilder på mina underbara barn (på den här datorn). Annars hade ni fått se dem. Tiden har gått fort. Schwuuung!

Jag är så stolt över min familj.

Nu har jag massor att berätta. Inget viktigt, utan bara strunt. Men ändå massor.

Så vi hörs snart.