humilis

Jag bara älskar planering. Det gör mig alldeles lyrisk när jag får planera. Älskar därför mitt schema och uppgifter som ska göras bara så att jag får planera när jag ska göra dem.

Att följa planeringen är en helt annan sak. Jag är duktigast att intala mig själv om att jag hinner och därför flytta upp saker inom planeringen. Men verkställer jag inte planeringen inom den ställda tidsramen blir jag illamående och får en krypande ångestkänsla.

Ibland känns det som att jag har fått gjort hur mycket som helst bara jag suttit och stirrat på mitt schema och lagt upp en planering i mitt huvud. Kan sitta så i flera timmar.

Hade planerat att jag skulle in till biblioteket idag för att låna böcker och göra klart en uppgift. Har faktiskt fått klart uppgiften men nu kräver den att jag ska renskriva den och skapa en sorts ordning utav den på datorn. Det krävs ytterligare en dag för det och självklart planering för hur jag ska lägga upp uppgiften. När jag har suttit där på biblioteket har jag även passat på att planera resterande del av veckan och den kommande. I planeringen ser det finnemang ut.

Men som vanligt är jag trött efter en dag av hårt tänkande (vilket var inplanerat) så nu ska jag hoppa i säng tills älsklingen kommer hem. Sen ligger städning planerat på schemat.

Jag verkligen älskar planering!