humilis

Min vardag med Peter, Tilde och Robin

Tröttare kan ingen vara

Det ÄR en grym omställning.  Inte många som brukar nämna hur svårt det kan vara. Allt är gulligull och dans på rosor. Självklart översvämmas man av kärlek till sitt nyblivna barn men det tar inte bort det faktum att det är riktigt tungt när man inte får någon sömn, inte hinner borsta tänderna eller duscha och när man har ont och brösten håller på att brinna upp.

Jag skulle aldrig byta bort det i hela världen. Det är det bästa som har hänt mig. Men jag blir på dåligt humör och Peter får ta smällarna för det. Jag förstår att det kan slita på förhållanden under den första tiden. Peter har lovat mig att det inte ska få slita på vårt. Vi får inte glömma bort att älska varandra. Jag älskar som aldrig förr. Trodde inte att han hade en sån här underbart stark sida som han har. Han är helt enkelt allt i mina drömmar. Min stöttepelare, Mannen i mitt liv.



Någonstans i all förvirring, trötthet och ledsamhet så är jag världens lyckligaste. Jag har världens finaste man och världens finaste dotter. Det gäller bara att tänka positivt när det känns tungt och svårt.

Vilken tur att du har en fantastisk man i ditt liv. Jag har en som jag är otroligt nöjd med också ;-)

Tänk på att det är lite tufft i början, men tänk också på att det är en omställning inte bara för dig, men för Peter också. I stunder som det är svårt ge varandra lite andrum och kom i håg att det kommer en tid efter vak-nätter och bröstproblem. DÅ är det alldeles fantastiskt att vara förälder!
Bebisar i all ära, men om man kunde stoppa tiden just nu, så skulle jag ha det så här. Pontus är helt underbart fantastisk. Felix också! O Per... :-)
Hoppas att det är okej att titta in här varje dag, för det har jag börjat göra nu. Jättekul med foton!
Kram, "moster" i Piteå

man glömmer lätt bort saker som
är skit när man ser tillbaka, man kommer bara ihåg allt bra :) (tack och lov) :) första året tär något enormt på förhållandet för många, bara man är envis så går det vägen ;) vi har nog tagit oss vatten över huvudet, men vi är å andra sidan jäkligt envisa så det löser sig :)

Jo, nog tyckte jag magontet verkade avta så småning om. Nångång efter 2-2,5 månad slutade vi ge minifom å allt va bra, sen efter 3-3,5 månad slutade vi med sol och måne också och han klagar då inte lilleman. Det är tur man glömmer fort hur det var, hehe. Skitsöt är hon förresten den lilla. Myspys! Hoppas ja också får en liten tös nästa gång, hade vart som nice med en av varje! ;) Hoppas det blir bättre och att du får sova. =)

var tvungen att skriva lite gällande detta i min blogg, kände mig träffad :D

kollar på bilder o läser
kul stt du är så lycklig
lyckoper