Robin är här
Den underbaraste lille pojken har kommit och han är vår. Efter värkar i nästan 30 timmar bestämde han sig för att titta ut måndagen 2010-05-10 klockan 23.23.
När man ska föda barn för andra gången så vill man gärna vara lite tuffare och lite starkare, för man har ju trots allt redan gjort det förut och till och med längtat tills man ska få göra om det. Jag kanske inte ska skriva man, utan jag.
Med tonvis av värkar och vankande fram och tillbaka så kände jag mig inte så stark, redan hemma ville jag ge upp, ångra mig. Men, mitt tuffa, hårda jag om att hålla ut så länge som möjligt gav jag upp och vi begav oss mot sjukhuset.
Ringde på förlossningsdörren och förklarade att jag ville föda barn. Fick komma in för ctg kurva och koll av hur öppen jag var. Besvikelsen var stor när jag endast var öppnad 2 centimeter efter så mycket jobb från min sida.
Jag kunde inte gå och det insåg barnmorskan och visade oss till badkaret. Peter var lugn och stödjande medan jag hade ont och stressade. Efter 1 timmas bad var min tuffhet lika med noll och jag planerade för mig själv att jag skulle ramla ner och halvdö så att bebisen i magen skulle plockas ut så snabbt som möjligt. Men hör och häpna, nu var jag öppen 6 centimeter och lustgasen blev min bäste vän tillsammans med Peters massage och barnmorskan Vibeckes instruktioner, som jag faktiskt följde.
Nu hade det satt igång. Och fort skulle det gå. Klockan 21.50 tog Vibecke hål på hinnorna och instruerade hur jag skulle röra, vrida och vända på mig. Allt var helt klart och tydligt den här gången. Känslan av trådar, nålar, blod, brännande smärta, huvud, krystningar och lyckorus är något som stannar kvar.
En liten pojke lades upp på mitt bröst och med en vikt på 3605 gram och 52 centimeter föll han direkt in våra hjärtan. Man kunde tydligen älska tvåan precis lika mycket.
Nu så här i efterhand, när jag håller vår underbara Robin i min famn så känner jag mig rätt tuff och rätt stark. Han är alldeles för perfekt för något annat.
Åhh,vad härligt det måste vara..jag blir faktiskt rörd.:) Faktiskt ser även jag fram emot att få föda igen även om jag vet att det gör ont.Det finns ingen annan upplevelse som är sååå häftig!!Jättekul att det blev en pojke....å du som köpt klänningar m.m:)hehe...jaja.Hör av dej längre fram när det börjar finnas tid så får jag höra mer...det är så kul när jag vet att jag ska genomgå det själv snart...på ett eller annat sätt:)Kram till er alla och snusa lite på han från mej är du snäll.Det luktar sååå gott!!
Söt liten en=)
Åh jag grinar som vanligt!! Så himla härligt och TUR att man faktiskt kan älska tvåan precis lika mycket! Ibland längtar jag efter att få göra det igen, speciellt när man läser såna här fina berättelser!
Trots att jag inte (ännu iaf) vill ha fler barn så kan jag inte annat än bli lite avis!
Och nu, nu när du sa att man faktiskt kan älska tvåan precis lika mycket, så tror jag dig. har inte trott nån annan tidigare:)
Grattis än en gång till en vacker liten kille! :D
Grattis till lillpojken! :)
Oj vilken fin bebis ni gjort. :)
Vibecke hade jag också när Elvira föddes. Det var hon som kom och rättade till situtationen och gav mig klara direktiv hur jag skulle göra när jag legat och krystat i 2 tim. Hade det inte varit för hon hade jag väl legat där än haha!
Det är jobbigt när man är mitt uppe i det. Fy fan men oj vad man är stolt sen efteråt.
Värkar i 30 timmar. Hugaligen. Första gången hade jag värkar i 9 tim, andra gången 7 1/2. Då är du då mycket tuffare än mig som klarade dig igenom det!
wii. Stort GRATTIS till er, och vilken kille sen :)
Så fint! :) Jag var inte heller så tuff efter värkar i fyra dygn. Jag vet precis hur du känner dig. ;) Och att man sedan kommer in på förlossningen (efter 3 dygn med dessa jävla konstanta värkar, dag som natt) och tänker att nu MÅSTE det vara dags, och så är man inte ens förbi latensfasen. Inte alls speciellt kul. ;) Jag hade också Vibecke. Eller, hon förlöste Alfon. Jag gillade henne. :) Hon är den enda jag kommer ihåg under mina 20 timmar på förlossningen haha! Och då hade jag ju tre team innan henne. :P Hon måste gjort ett bra intryck helt enkelt. :) Eller så var et kanske vid utdrivningsskedet man var vaken. :P Så fin han är iallafall. Tilde ser stolt ut! Stort grattis igen! :)
Grattis till lillkillen! Hoppas att ni alla mår bra
men åh. vad fint,jag blir alldeles rörd! vad fin han är!
Grattis till lillebror! Vilken snygging! :-) Åh vad jag längtar tills det är min tur...
Du var och är grymt duktigt Erica, så stolt över dig!! Älskar dig!
Grattis till er båda!!!!!!!!!!
Jag förstår att Tilde är en stolt storasyster.
Helt söta bägge två. Det gjorde ni bra!:)
han är ju hur söt som helst! och vad lycklig tilde ser ut! stort grattis! kram på er!
vilken underbar liten kille ni fått, stort grattis till hela familjen!! :) och jättefint namn!!
Han är ju dessvärre inte ett dugg intresserad av sånt,bara reklam på tv:n som gäller.Sen skulle man nog bli knäpp i hjärnkontoret om man var tvungen att höra "tinky winky,dipsy,lala po PO" flera gånger om=)
nä jag förstår det. jag fick ett samtal idag, med erbjudande om jobb på ltu. ska möta chefen imorgon. så jävla nervöst. att vid varje kursupptakt behöva inleda "ni tänker säkert 'vad är det där för slyngel' men...".
