Tvåbarnschocken?
Robin är redan 18 dagar gammal. Peter har återvänt till jobbet och jag har mjölkstockning i högerbröstet fast jag inte ammar.
Just det, jag ammar inte. Det strålar nog ont i mångas ögon. Men ack så rätt det känns. Jag testade på BB men det kändes fel. Det känns bättre att han har en mer lycklig jag som inte behöver vara ledsen konstant och det känns bättre att ha en mer lycklig Tilde som inte tycker att det är jobbigt för att det bara är mamma som kan ta Robin.
Att vara mamma till två känns bra och som att jag varit det föralltid. Lite roligt (Läs ironi) är att barnen vaknar i omgångar. Det gör att man inte riktigt får sova precis så mycket som man vill. Men jag antar att jag inte ska klaga eftersom att vi inte har haft några vakennätter ännu. Men som sagt, bara 18 dagar, så det kan lika gärna komma.
Första badet sker självklart med pappa.
Tilde har börjat vänja sig vid lillebror. ”jag älskar Lobin” säger hon hela tiden. Men jag ser att det är jobbigt för henne att hon inte har mamma och pappa för sig själv. Hon vaknar på nätterna och är ledsen och pratar i sömnen om ”min mamma” ”min pappa” och ”Lobin”
Mormor med världens finaste kille.
Hon är världens bästa och snällaste storasyster som hjälper till med allt, hon kramar, håller, byter blöja, tröstar och ger tutten till lillebror. Varenda gång hon ser honom så skriker hon högt med världens gulligaste röst, ”Hej Lobin” eller ”Hej lillebor”
Vackrast i världen
Det är så kul att leka ute.
Jag förstår inte hur man över huvudtaget kunde tycka att det var tungt eller jobbigt att ta hand om EN bebis. Med Tilde kändes det som att man inte hade så mycket tid över till något annat. Det måste handla om att man vid första barnet bara är van att ta hand om sig själv. När Tilde är på dagis har vi hur mycket tid som helst till att göra vad som helst. Nog för att jag skriver tenta för tillfället. Det är däremot inte riktigt lika lätt att göra med en bebis. Men tack och lov så är han väldigt nöjd och så otroligt fin att titta på under tiden, så det går faktiskt rätt bra.
Jag väntar på tvåbarnschocken som ska komma.
Det som är jobbigt att ta hand om EN bebis är väl att man aldrig gjort det förut. Det är ju en enorm omställning från att inte ha något alls att göra med bebisar, till att helt plötsligt göra allting för någon annan och att sätta sig själv sist i allt. Det var nog därför JAG tyckte det var så jobbigt iallafall! OCH för att ingen pratade om det jobbiga. Så glad att jag och mina närmsta bröt den trenden kan jag ju säga. Så kanske fler inser hur mycket jobb det faktiskt är med en bebis första gången. När man sedan får sin andra bebis är jag övertygad om att de flesta känner att det är lite piece of cake för dom äter ju och sover mest. :) På det sättet såg man det ju inte när man fick sin första bebis. Jag spekulerar ju lite i hur man känner för sitt andra barn nu, men efter vad jag läst hos de flesta som fått sitt andra barn så verkar de tycka att det är på det viset. :)
Jag har f.ö. ammat klart "mina barn" jag också. Har insett i efterhand att det inte var värt all smärta haha. Visst är jag otroligt glad att jag ändå ammade A i 10 månader för det var ju väldigt enkelt att ha med sig maten överallt men ersättning är precis lika bra och speciellt bra när man får ett till barn och pappan kan hjälpa till på ett helt annat sätt. Man har ju inte lika mycket tid till att sitta och amma hela dagarna när man har fler barn. ;) Ni ser ut att ha det gott! Kramar
Alltid lika kul att läsa om vårt liv, speciellt när du är så duktig på skriva! :)
Alltså jag tyckte aldrig att det var jobbigt att ta hand om Elvira. Det var en fröjd varje dag. Nu om något har jag insett HUR jäkla enkel hon var/är.
Någon tvåbarnschock har jag inte fått men däremot en bebischock. Jag har inte vanan och rätta personligheten att ta hand om en djungelapa som blir rastlös efter 2 min och inte är still en endaste sekund. Sen att hon har förmågan att gnälla över allt och ingenting gör mig fruktansvärt frustrerad.
Men peppar peppar ta i trä så har hon dom senaste 3 dagarna varit väldigt nöjd. Vild men nöjd:) Det är så skönt att se henne mer glad än missnöjd.
att du inte slapp mjölkstockning trots att mjölken ska vara stoppad! :( det gör ju så himla ont!
men ang avslagen .. dom ska inte lukta nå alls typ? känns så 'fjantigt' att ringa läkare då jag inte ens har i närheten av lika ont som dom andra infektionerna. men efter mina antibiotikakurer nu så har jag inte reagerat på någon lukt, men har nu som sagt börjat känna typ samma lukt igen. så då borde jag alltså kontakta läkare?! :/
ni har så fina barn förresten. och du o din mamma har verkligen EXAKT samma leende! :)
Bloggar borde ha "gilla" knapp för då hade jag gillat Peter! Tycker att det är så gulligt att han går in och läser och kommenterar din blogg hela tiden :)
Första barnet var nog största omställningen... men mycker mer roligt och underbart än jobbigt. Tvåan med kolik var lite mer utmaning;) Trean gick nästan lite för bra och fyran som också hade lite ont i magen i början tog nog betydligt mer kraft än jag först trodde, det var först i efterhand när han äntligen blev nöjd och glad och alldeles underbar och jag inte kände för att kasta mig framför en buss på över en vecka och mer som jag insåg att det nog varit väldigt jobbigt vissa stunder ändå.
Tur att man är trög kanske, haha!
Fina de är dina barn och hoppas att ni slipper någon tvåbarnschock!:)
Vill bara säga att det är alltid lika kul att läsa det du skriver, du är så bra!
vad roligt med uppdatering! så mysigt för tilde med en lillebror. melker älskar att hålla i amanda och hilda. han skulle nog gilla att få ett syskon.
hoppas vi kan ses snart! må så gott!
Vad roligt att du uppdaterar. Peter och du är så duktiga föräldrar.
Då kan vi vänta på 2barnschocken tillsammans för jag har inte heller upplevt nån:) Än, kanske man ska säga..
Kul förresten att Peter läser OCH kommenterar :) Thomas läser varje kväll om vad som händer i vårt liv haha, men kommenterar det aldrig.
