Detta vikarierande
Jag är sjuk. Men Tilde är också sjuk, så jag vabbar.
Även om jag nu inte hade vabbat så hade jag inte kunnat jobba. Då hade jag fått sjukskriva mig.
Jag hatar att inte jobba när jag har lovat att vara där. Jag är trots allt vikarie, där för att någon är borta. Vikarier kan ju inte vara sjuka.
Men sen så är jag trots allt bara människa. Jag vet det. Men ångesten ligger där ändå.
Tilde gråter ibland på dagen nu när vi är hemma. Hon kommer på att hon saknar sina kompisar och fröknar. Sen kan hon tre minuter senare säga att det är så kul och skönt att vara hemma med mamma.
Det är synd att jag inte var frisk så att jag hade kunnat ge henne all min energi.
Vi har sysselsatt oss rätt bra ändå. Idag byggde vi pussel i två timmar. Igår hade vi bio i vardagsrummet och vi har gjort tusen olika armband.
Det är bara synd att ångesten för att jag inte finns till för dem på jobbet ligger och pyr under ytan.
Lägg ägg kvinna! Du som vikarie har väl minst lika "rätt" att vara sjuk/vabba utan att ha en uns dåligt samvete.. Så bra betalt har vi inte ;) Njut av egen-tiden med Tilde istället :) och krya på er!
En påminnelse till dig... du är världens bästa mamma till dina barn och du kommer att vara "fröken" resten av ditt liv, så du kan släppa ångesten och bara Krya på dig!
Puss <3
Säger som dom andra - släpp ångesten. Man är inte mer än människa! :)
