humilis

Nu är det samma visa all over again. Ska jag gå på gåbandet i 30 minuter? Ska jag gå ut och skotta? Eller ska jag kanske skriva i ordning veckobrevet så jag har det klart inför imorgon? Oftast när alla produktiva tankar uppkommer så slutar det i soffan. Nu satte jag mig här istället. Tjafsar samtidigt lite med två barn som skulle myssova tillsammans med mig i storsängen men som inte kunde sluta storskratta och därför blev överflyttade till sina egna sängar. Ganska litet problem egentligen. Det är ju tur att de har kul med varandra. 

 

Haft medarbetarsamtal idag. Gick bra, lät bra och kändes bra. Nu återstår bara löneökningen som jag hoppas på. Den lär ju säkerligen inte bli något vidare eftersom det är kommunen jag arbetar för. Hade varit härligt om arbetet man la ner, syntes i lönekuvertet varje månad. Samhället har insett att det måste satsas på lärarna för annars finns det inte många kvar. Jag förbättrar mina löne - och anställningsvillkor med att hela tiden vidareutbilda mig så att jag får en bred och attraktiv utbildning. Staten har dessutom ändrat om utbildningen mot klasslärartjänster igen, vilket självklart är vansinne. Det är för mycket att ha koll och följa upp 12 stycken ämnen om man vill erhålla någon slags kvalitet i ämnena. 

 

Har bokat in och solsäkrat iallafall en vecka av semestern i sommaren. En vecka i Alanya på Sunpark Garden. Ett underbart hotell. Lagom stort med bra bad, fina rum och ok mat. Den här gången tog vi all inclusive för att få nyttja strandhotellet och så att barnen kan hämta glass och dricka när de vill. Jag längtar. Vansinne att redan längta. Fast jag längtar efter våren också. Att få lägga sig på altanen medan barnen leker i den smältande snön. Kanske med ett glas bubbel. Jag längtar efter helgen då jag och Peter ska få njuta av varandra i en helg i Kåbdalis. Herregud, jag längtar efter den här helgen. Att bara få sitta i soffan och heja fram melodifestivalens artister tillsammans med familjen.