FJÄLLRÄVEN
Jag har fått den bästa julklappen. En som jag har velat ha länge men absolut aldrig skulle haft råd med.
TACK, MAMMA & MICKE! Ni är underbara. Inte bara för jackans skull, utan för allt. För att ni offrar ert sovrum och sover i kylrummet, för att ni är världens bästa med Tilde och Robin, för att ni alltid ställer upp och för att ni bryr er.
Julen har varit superhärlig med kärlek, klappar, mat och tomte. Återkommer om det imorgon. Nu ska jag sova och drömma om min fina jacka.
När folk höjer på ögonbrynen..
..då vet ni att ni har handlat på tok för mycket.
Vårt kylskåp har verkligen ekat tomt. Idag var dagen med stort D. Jag fick fara iväg själv efter att barnen hade somnat. Tror jag kom in i affären runt tjugo i åtta. Ut kom jag klockan nio. 2430 kr fattigare. Att handla mycket irriterar andra.
Jag måste ändå, trots höjda ögonbryn sätta varorna på sina platser i kassarna. Frysvaror, kylvaror, torrvaror, osv.
Det stör nog, det med.
Min tunga kundvagn
Härliga helgen har passerat (härlig i bemärkelse på pengarna jag tjänat).
Jag märker egentligen inte skillnad på vardag och helg när jag jobbar hela tiden. Till veckan blir det långa dagar men sen är det julafton.
Jag längtar efter känslorna alla har på julen. Det slår allt. Tildes min. Det är verkligen barnens högtid.
Språksugen
Har ganska länge varit intresserad av språk. Ganska synd med tanke på att jag inte kan så många. Däremot så har jag sagt, att när barnen blir stora så ska jag gå språkkurs.
Frågan är då vilket språk?
Har haft mitt intresse för turkiskan och tror att jag hade lärt mig det rätt lätt. Men nej.
Nu har jag tittat runt i några dagar och mer och mer så lockar kinesiska. Problemet där, är att det rekomenderas att läsas i Kina eller på stockholms eller lunds universitet.
Alltså, det är inte ett språk jag kan lära mig på kvällskurser. Vilket betyder att det verkligen får vänta tills barnen blir stora.
Tänk vad härligt att kunna massor av språk och blir förstådd och förstå på flera platser runt om i världen.
Det är synd att det inte finns kvällskurs i joller. Hade varit trevligt att förstå lite mer av en av de närmaste.
Alltså mamma, nu förstår jag inte riktigt!
Beroende
I duschen - "hmm, undrar om facebook har minskat bloggeriet lite? Kanske skulle skriva om det?"
Påklädning - "hmm, undrar hur jag ska formulera mig"
Tilde lussar - "oo, det här måste jag skriva om i bloggen."
På jobbet - "Måste ta upp i bloggen om olika personligheter"
osv. osv. Lite mer utförligt än ovanstående.
Det jag funderar mest på är varför jag slutar att blogga ibland.
För det första så tycker jag inte om ordet blogg. Funderar på anteckna?Eller bara skriva?
Sen så läser jag fruktansvärt mycket bloggar. Är inte förtjust i att läsa bloggarna som skriver, "i lördags gjorde vi det, i söndags gjorde vi det, på måndagen... " Ja ni förstår. Så vill jag inte att min blogg ska se ut.
Jag är för fjantig i mycket. Kanske ni kan kalla det lite tråkigt.
När skolan började så fanns det inget bättre än nya pennor och nya block. Ansträngningen till att skriva det finaste jag kunde så länge jag bara orkade. Sen blev det mycket tråkigare när inte allt var nytt och fint längre.
Så min spekulation som jag så fint har tänkt på i flera dagar har lett till svaret. Jag vill att det ska vara bra, nytt och eget.
När det inte är det så ledsnar jag och ger upp. Sen är jag oftast för ivrig och vill berätta ALLT jag tänkt på sedan senaste uppdateringen. Det fungerar inte heller, jag menar, vad ska jag då skirva om imorgon?
Hur som. Jag börjar skriva igen. Så tackar jag alla som läser, sporrar och höjer mig när jag är låg.
Tilde valde pepparkaksgubbe! Världens finaste pepparkaka.
Robin fick vara den finaste lussebullen.
Eftersom att jag inte skrev något av det jag tänkt så visar jag iallafall bilden jag tänkte visa.
Helgen
Helgen verkligen rusade förbi. Den har trots rusande fart varit ovanligt skön, rolig och trevlig.
Jag och Tilde behövde lite egentid. Jag funderade och funderade på VAD vi egentligen skulle hitta på. Det finns inte så mycket aktiviteter att göra under vinerhalvåret.
Jag googlade och Luleå erbjöd två aktiviteter för barn, Leos lekland eller Teknikens hus.
Teknikens hus fick det bli (mindre folk och mindre magsjukor). Så mycket roligare vi hade den här gången än sist. Antagligen för att vi var själva.
Tilde skrattade (jag med), testade luftströmmar, körde traktor, flygplan, tåg, båt och gjorde eget papper och kartong. Kartonger som hon promt skulle ha i sitt rum med leksaker i "för det kan man faktiskt, mamma" och ja, det kan man ju faktiskt.
Det bästa med dagen var ändå "det är så roligt att bara vara själv med dig mamma".
Peter har försökt uppmärksamma mig på att jag helt enkelt är tråkig. Jag är mycket för mina fasta rutiner och går gärna inte utanför ramarna av vad jag själv tycker. Ganska dålig och tråkig, med andra ord.
Nu jäklar försöker jag ändra på mig. Att inte sätta in mina tankar i Tildes val. Hon måste få välja själv och hennes rum behöver inte vara städat hela tiden.
Jag har tillochmed köpt en ful bilmatta för att hon tycker att det är roligt. Jag tar mig fram.
Något annat som tar sig fram är måndagen. Min första jobbdag. INTERFLORA here i come. Mitt 8:e år(!). Utan juljobbet hade det kännts lite mindre juligt. Människorna och stressen förgyller julhelgen. Det som ska bli extra roligt är att Peter ska vara hemma med barnen. Jag hoppas att jag, precis som honom, kommer få ett städat hem med tvätten tvättad och mat på bordet när jag kommer hem. (hint till dig älskling)
Tilde har iallafall saknat sin pappa väldigt mycket den senaste tiden och Robin skiner som en sol så fort han ser honom.
Underbara underbaraste
Förövrigt...
Hur fungerar det?
När det är mycket som fungerar, eller inte fungerar i livet så finns det så mycket annat att prioritera. Jag vet inte vad det är jag har prioriterat trots att det har fungerat och inte fungerat.
Det som fungerade jättebra var träningen.
Det som inte fungerade var hälsporren och den utslitna axeln, tiden som är alldeles för liten för Tilde, självkänslan och kroppen.
Som synes så är den icke fungerande sidan lite större för tillfället. När den sidan väger tyngre så blir mycket mer förstört.
Självkänslan är förstörd för att jag ville så mycket men inget hände, eller händer för den delen. Det går inte om jag inte slutar äta och min kropp verkar tycka om mat. JAG ÄR SVAG.
Längtan är stor till att bryta mönstret. Jag behöver det, för att få bort alla ofungerande sidor. Jag hade velat vara BÄST på något.
De som får mig till att vilja fungera.