humilis

Jag avrundar denna vecka med universitetet. Nu är jag inne på min sista termin. Har i två år läst No på distans med sex träffar per termin. Ibland är det galet många uppgifter och man får jobba arslet av sig. Ibland går det ganska enkelt. Beror även på hur allt är runt omkring såklart. 

Imorgon ska jag ut med syrran på Clarion. Vi ska äta, surra och dricka ihjäl oss. Ska bli supertrevligt. Peter ska ut på lördagen med grabbarna och fira sin kommande 32års dag. Jag kommer så väl ihåg hans 22års tårta som jag gjorde åt honom. Herregud, vad tiden går. 

Jag sitter och försöker planera min 30 årsdag. Vill åka utomlands så jag slipper ordna med fest och skit. Men är bara det att eftersom vi åker i sommar så har vi inte råd med en vinterresa i januari med hela familjen. Mamma tycker att vi ska lämna barnen med henne och åka själva en vecka. Men bara tanken gör att jag får ont i hjärtat. Kanske en tanke jag behöver vänja mig vid. Herregud, tänk alla föräldrar som har separerat. De träffar ju alltid sina barn varannan vecka. En vanesak säkert. 

Idag har jag haft högläsning i klassen och tjutit undertiden. En liten pojke som fick veta att hans pappa var otrogen och att hans familj höll på att slitas sönder. Usch så hemskt att behöva gå igenom som barn. Jag hoppas verkligen att våra barn får uppleva kärnfamiljen med massor av lycka, hela deras liv igenom. Självklart har man lycka även när ens föräldrar inte är med varandra. Jag är ju uppväxt med Micke och mamma. Jag hade inte kunnat ha det bättre. Det vet jag. 

Eftersom många dagar har varit vab eller egen sjuka den här månaden så kommer lönen i februari knappt vara befintlig. Tänkte att jag skulle spara in lite pengar genom att strunta i frisören och låta mamma färga håret. Hon har slitit i några timmar med slingning och färgning. Det ser väl okej ut. Hade behövts någon slags nyansering för att få bort den gula färgen. Jag får börja dagen med fem minuter silverschampo imorgon så kanske det tar sig. Har iallafall sparat in 2000kr. 

Ska se 50 shades of Grey imorgon. Har läst böckerna och var väl inte storförtjust.  Har hört att filmen ska vara bättre så jag håller tummarna. Älskar att gå på bio. 

 

Tilde grät idag för att hon inte fick följa med Peter och Robin till badhuset. Men så är det. Håller hårt på regeln om man inte har varit i skolan på dagen så får man inte leka med kompisar eller anstränga sig senare på dagen heller. Så vi har spelat spel och myst. Hon har varit så duktig och legat på mormors jobb de två senaste dagarna och vilat. Imorgon blir det skola igen. 

Det här med Melodifestivalen. Jag förstår inte ens varför jag har gillat det? Har det alltid hållit denna klass? För just nu känner jag ingen glädje av att se programmet. Och inte ens Filippa Bark är rolig. Jag kommer få genomlida veckor med programmet eftersom att det är min och Tildes grej. Fast det lyfter ju det hela, att få mysa med Tilde och se henne gilla spektaklet. Ikväll såg jag bara snabbgenomgången av låtarna och det fick räcka. 

Ska försöka sova. 

Idag är det alla hjärtans dag. Vi har barnvakt och ska njuta av varandra i Kåbdalis. Åka skidor, äta och dricka gott. Gårdagen började såklart med krämpor och feber. Jag har ont i halsen och astman har satt sig fint på lungorna.  Den senaste tiden har jag inte gjort mycket annat än att vara just sjuk. Det är så sjukt tråkigt. Jag ska försöka hålla god min och kämpa mig ut i backen, dricka öl och snapsa mintu. Jag har stora förhoppningar om att mintun ska krya mig. Trevlig dag till er! 

 

I wish you all good luck in this. 

Det är lördag och vi skulle ha filmkväll idag efter mello. Men så blev det inte.  Peter ska iväg. Sjukt tråkigt. Det är som roligt med karlar. De frågar om de kan åka iväg. Kvinnorna säger  "nja. Okej. Men åk då. Men vi skulle ju..." Karlarna skiter i, eller förstår inte att kvinnorna vill behålla dem hemma och åker iallafall. 

Nå. Det är ju inte kul att vara med någon som hellre vill göra något annat. Så är det ju. Jag och barnen ska iallafall se mello och mysa på. Sen kanske det ändå blir tidig kväll om illamåendet ska hålla i sig. 

Nu är det samma visa all over again. Ska jag gå på gåbandet i 30 minuter? Ska jag gå ut och skotta? Eller ska jag kanske skriva i ordning veckobrevet så jag har det klart inför imorgon? Oftast när alla produktiva tankar uppkommer så slutar det i soffan. Nu satte jag mig här istället. Tjafsar samtidigt lite med två barn som skulle myssova tillsammans med mig i storsängen men som inte kunde sluta storskratta och därför blev överflyttade till sina egna sängar. Ganska litet problem egentligen. Det är ju tur att de har kul med varandra. 

 

Haft medarbetarsamtal idag. Gick bra, lät bra och kändes bra. Nu återstår bara löneökningen som jag hoppas på. Den lär ju säkerligen inte bli något vidare eftersom det är kommunen jag arbetar för. Hade varit härligt om arbetet man la ner, syntes i lönekuvertet varje månad. Samhället har insett att det måste satsas på lärarna för annars finns det inte många kvar. Jag förbättrar mina löne - och anställningsvillkor med att hela tiden vidareutbilda mig så att jag får en bred och attraktiv utbildning. Staten har dessutom ändrat om utbildningen mot klasslärartjänster igen, vilket självklart är vansinne. Det är för mycket att ha koll och följa upp 12 stycken ämnen om man vill erhålla någon slags kvalitet i ämnena. 

 

Har bokat in och solsäkrat iallafall en vecka av semestern i sommaren. En vecka i Alanya på Sunpark Garden. Ett underbart hotell. Lagom stort med bra bad, fina rum och ok mat. Den här gången tog vi all inclusive för att få nyttja strandhotellet och så att barnen kan hämta glass och dricka när de vill. Jag längtar. Vansinne att redan längta. Fast jag längtar efter våren också. Att få lägga sig på altanen medan barnen leker i den smältande snön. Kanske med ett glas bubbel. Jag längtar efter helgen då jag och Peter ska få njuta av varandra i en helg i Kåbdalis. Herregud, jag längtar efter den här helgen. Att bara få sitta i soffan och heja fram melodifestivalens artister tillsammans med familjen. 

 

 

 

Det är synd att det där med bloggningen dog ut för mig. Nu när jag tittar tillbaka så finns det så otroligt mycket fina minnen kvar från alla stunder som försvinner ihop med alla andra vardagshändelser.

 

Varför jag slutade berodde på flera saker, en av dem pågrund av min prestationsångest. Att alla inlägg skulle inehålla någon slags perfektion. Var tvungen att läsa igenom ett inlägg flertal gånger innan det gick att posta, fick inte finnas en mening som blivit fel.  En annan anledning var att det tog massor av tid och den tredje, att jag inte ville dela med mig av allt som hände. Det blev trist att träffa människor för alla visste redan allt som hänt. "Ja, men jag såg att du hade varit på promenad" "Ja, men gud, hur gick det med att gå ner i vikt? Såg att du hade börjat banta" Fan. Det är inget jag vill åstadkomma igen. Jag vill mest skriva för minnets skull. För det är ju bara att erkänna. Det blir ju inte bättre med åren. 

 

Sen förra inlägget har det hunnit gå en vinter och en sommar och nu en vinter igen. Det är för lång tid för att försöka sammanfatta på några ynka rader. Inte ens en hel roman hade räckt. Så känns det iallfall. Det är en bra känsla. Livet går inte i loopar. Det händer saker och vi utvecklas. Den typiska klyschan om lycka. Men den är sann. Jag är så sjukt lycklig i mitt liv just nu. Trots magsjukan som drabbade mig för 48 kräkfria timmar sedan. Tack och lov. Folk vill ju inte röra i en med tång ens en gång. Så imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Träffa mina elever som jag avgudar och som kan driva mig till vansinne på samma gång. Jag ska träffa chefen och ha medarbetarsamtal och förklara att jag behöver en bättre lön för det jag gör. Herregud. Jag behöver verkligen en bättre lön. Jag har, med dessa studier som jag färdiggör nu i juni, läst sammanlagt 5 år på univeristet. Hade kunnat bli vad som helst. 

 

Vad skönt det är att skriva igen. Ska bara läsa inlägget 10 gånger innan jag kan posta det. Sen är jag igång igen.