humilis

Den här gången har jag fått välja namn. Peter fick bestämma Tilde. Jag bestämde Robin. Idag har jag bestämt att andranamnet blir Romeo. Jag älskar det namnet. Det bara kom som från ingenstans. Jag tycker om det så mycket så att jag kommer troligen kalla mitt barn för Romeo några gånger.

Mamma tycker jag ser ut som en Romeo
 

Helt otroligt vad jag älskar att känna den där feelgood känslan. Mamma Mia är en feelgood film. Den gör mig väldigt lycklig. Sex and the City är inte dålig den heller. Fast då föredrar jag 2an mer än den första. Inget olyckligt, bara livet.

Mammas tur att bada mig 

I helgen hade jag ångest för att jag gjorde något för mig själv. Jag gick på bio med lillasyster. Det var kul och jag fick feelgoodkänslor som gjorde att jag älskade min karl så mycket mer när jag kom hem än innan jag for. Jag gör sällan något för mig själv. Det har bara blivit så efter vi fick barn. Jag borde göra mer saker. Jag ska börja träna, gå och fika och umgås med vänner och även bekanta. JAG SKA.

Världens bästa storasyster
 

Idag var första heldagen med båda barnen. Tiden rusade förbi. Det gick sjukligt fort. Jag misstänker att jag kommer ha fullt upp och massor av kul. Sedan var det även första dagen på väldigt länge som jag och Tilde verkligen har lekt. Vi har sprungit, killat varandra och lekt kurragömma. Det ger mig också feelgoodkänslor som gör att jag älskar mitt liv så otroligt mycket.

"Jag älkar lobin" 

Nu ska jag snart mata mitt minsta barn och hoppas på att Robins vakenperiod håller sig till en timma så att jag får lägga mig bredvid min underbara karl och sova.

Robin är redan 18 dagar gammal. Peter har återvänt till jobbet och jag har mjölkstockning i högerbröstet fast jag inte ammar.

Just det, jag ammar inte. Det strålar nog ont i mångas ögon. Men ack så rätt det känns. Jag testade på BB men det kändes fel. Det känns bättre att han har en mer lycklig jag som inte behöver vara ledsen konstant och det känns bättre att ha en mer lycklig Tilde som inte tycker att det är jobbigt för att det bara är mamma som kan ta Robin.

Att vara mamma till två känns bra och som att jag varit det föralltid. Lite roligt (Läs ironi) är att barnen vaknar i omgångar. Det gör att man inte riktigt får sova precis så mycket som man vill. Men jag antar att jag inte ska klaga eftersom att vi inte har haft några vakennätter ännu. Men som sagt, bara 18 dagar, så det kan lika gärna komma.

Första badet sker självklart med pappa.

Tilde har börjat vänja sig vid lillebror. ”jag älskar Lobin” säger hon hela tiden. Men jag ser att det är jobbigt för henne att hon inte har mamma och pappa för sig själv. Hon vaknar på nätterna och är ledsen och pratar i sömnen om ”min mamma” ”min pappa” och ”Lobin”


Mormor med världens finaste kille.

Hon är världens bästa och snällaste storasyster som hjälper till med allt, hon kramar, håller, byter blöja, tröstar och ger tutten till lillebror. Varenda gång hon ser honom så skriker hon högt med världens gulligaste röst, ”Hej Lobin” eller ”Hej lillebor”

Vackrast i världen



Det är så kul att leka ute.


Jag förstår inte hur man över huvudtaget kunde tycka att det var tungt eller jobbigt att ta hand om EN bebis. Med Tilde kändes det som att man inte hade så mycket tid över till något annat. Det måste handla om att man vid första barnet bara är van att ta hand om sig själv. När Tilde är på dagis har vi hur mycket tid som helst till att göra vad som helst. Nog för att jag skriver tenta för tillfället. Det är däremot inte riktigt lika lätt att göra med en bebis. Men tack och lov så är han väldigt nöjd och så otroligt fin att titta på under tiden, så det går faktiskt rätt bra.


Jag väntar på tvåbarnschocken som ska komma.

Den underbaraste lille pojken har kommit och han är vår. Efter värkar i nästan 30 timmar bestämde han sig för att titta ut måndagen 2010-05-10 klockan 23.23. 

När man ska föda barn för andra gången så vill man gärna vara lite tuffare och lite starkare, för man har ju trots allt redan gjort det förut och till och med längtat tills man ska få göra om det. Jag kanske inte ska skriva man, utan jag.

Med tonvis av värkar och vankande fram och tillbaka så kände jag mig inte så stark, redan hemma ville jag ge upp, ångra mig. Men, mitt tuffa, hårda jag om att hålla ut så länge som möjligt gav jag upp och vi begav oss mot sjukhuset.

Ringde på förlossningsdörren och förklarade att jag ville föda barn. Fick komma in för ctg kurva och koll av hur öppen jag var. Besvikelsen var stor när jag endast var öppnad 2 centimeter efter så mycket jobb från min sida.

 

Jag kunde inte gå och det insåg barnmorskan och visade oss till badkaret. Peter var lugn och stödjande medan jag hade ont och stressade.  Efter 1 timmas bad var min tuffhet lika med noll och jag planerade för mig själv att jag skulle ramla ner och halvdö så att bebisen i magen skulle plockas ut så snabbt som möjligt. Men hör och häpna, nu var jag öppen 6 centimeter och lustgasen blev min bäste vän tillsammans med Peters massage och barnmorskan Vibeckes instruktioner, som jag faktiskt följde.

 

Nu hade det satt igång. Och fort skulle det gå. Klockan 21.50 tog Vibecke hål på hinnorna och instruerade hur jag skulle röra, vrida och vända på mig. Allt var helt klart och tydligt den här gången.  Känslan av trådar, nålar, blod, brännande smärta, huvud, krystningar och lyckorus är något som stannar kvar.

En liten pojke lades upp på mitt bröst och med en vikt på 3605 gram och 52 centimeter föll han direkt in våra hjärtan. Man kunde tydligen älska tvåan precis lika mycket.

Nu så här i efterhand, när jag håller vår underbara Robin i min famn så känner jag mig rätt tuff och rätt stark. Han är alldeles för perfekt för något annat.

 

 

Jag tror det är något slags test, för att kolla hur less jag kan bli. För less är jag.
Igår vid sextiden började värkarna med 10 minuters mellanrum och har följande 15 timmar varit starka och gjort riktigt ont.
Klockan nio hade jag inbokat en tid hos min barnmorska. Så fort jag sätter in foten på vårdecentralen slutar värkarna att komma. Efter 15 timmar, inte en endaste. Jag har inte ens öppnat mig, efter 15 timmar!

Ska det inte gå fort när man är andragångsföderska?

Nu 6 timmar senare, börjar de sakta komma tillbaka, dock inte så regelbundet. Jag är lite besviken på min kropp.

Peter är och hämtar hem Tilde från dagis. Hon får nog sova hos mormor ikväll, bara för att vara på den säkra sidan. Hon ska inte behöva se sin mamma ha ont. Sen så var hon så lycklig imorse när vi berättade att mormor skulle hämta från dagis. Vilken besvikelse när inte mormor kommer kliva in genom dörrarna.

Hur konstigt det än må låta så har jag dåligt samvete för Tildes skull. Tänk om hon inte kommer känna sig sedd på samma sätt efter att det har kommit en till medlem till familjen. Och kan man älska någon lika mycket som jag älskar henne?


Vackrare barn finns inte!



Tilde provar bebisens pyjamas. Den är liten.


Självklart måste man testa spjälsängen.

På morgonen när hon vaknar är hon så glad och ropar fort, "jag har sovit gott inatt" Efter det vanliga underbara morgonropet så kom hon till mig och sa "Vad gör du mamma?" Varpå jag svarar att jag masserar ryggen för att jag har lite ont. Tilde tar sig på ryggen och klättrar upp i sängen och lägger sig bredvid mig " aj, jag har också ont i ryggen. Bebisen ska komma, jag har bröst"

Så nog är hon förberedd. Ett tag senare berättade hon även att hon och pappa ska komma och hämta mig och bebis från sjukhuset, sen, imorgon.

Jag hoppas också att de kommer och hämtar mig imorgon. Det skulle betyda att det här skulle sätta fart igen och att det kanske skulle kunna komma ut en bebis.

Det återstår att se.

Ju längre jag har väntat desto besvärligare har det blivit att skriva ett nytt inlägg. Då finns det så fruktansvärt mycket att berätta. Som att jag bara har en eller två veckor kvar av graviditeten, att jag får ta min examen nu och försöker ordna intyg från allt som behövs, att Tilde har blivit så stor, (jag med) eller bara mina drömmar om smått och stort.

Idag när jag kom in på förskolan så sa Tilde, ”Men mamma, din mage är kvar!? Den är inte borta!”

Jag tror det kan ha att göra med att vi har börjat bearbeta att vi ska till sjukhuset och plocka ut bebisen, att när vi kommer hem så kommer magen vara borta och jag kommer att kunna springa, hoppa, klättra och leka så mycket mer igen. Det ska bli så skönt att få bli mamman jag vill vara igen.

Vackertösen är påskkärring


Den vackraste kycklingen jag sett. Jag som aldrig skulle ha framme sånt. Men ack så stolt.

Den senaste tiden har jag även drömt om en Bugaboo Cameleon, fast jag haft min sprillans nya S3a i förrådet. Jag var tvungen att göra verklighet av drömmen. S3an är såld och Bugaboon ska komma om några dagar. Förhoppningsvis, eftersom att jag har genomfört köpet via en webbsajt som jag aldrig hört talas om. Men hur som. Den blir nog underbar.

 

Jag har skavsår på fingrarna pågrund av för mycket datorskrivande. Sitter på dagarna och lyssnar på föreläsningar från historian och antecknar det läraren säger. Nu är jag uppe i 30 datorskrivna sidor på två dagar. Han pratar alldeles för mycket. Antagligen kommer jag också att göra det när jag kommer ut.

Kan ni förstå det? Att jag är redo att ta hand om en klass nu. Att jag är lärare i Svenska, matematik, engelska, historia och specialpedagogik. 4, 5 år i skola. Det har gått otroligt fort och otroligt sakta. När jag fick veta att jag var färdig försvann ungefär 20 kg tryck som har legat och tyngt ner mig, länge. Men samtidigt så smyger ångesten sakta fram. För vad fasiken händer när jag inte får något jobb? Hade jag inte haft mammaledigheten att luta mig på hade jag antagligen blivit tokig och sjunkit ner i depression. Den här dagen har jag både varit rädd för och längtat efter så länge. Så fort den nya familjemedlemmen blir lite större så är det jag som ger mig ut på arbetsmarknaden. ”Hej jag heter Erica och jag är lärare” LÄSKIGT.

 

Nu för tillfället längtar VI efter sommaren. Tilde kommer nog inte ihåg sommaren och undrar febrilt vad det är vi längtar till. Att få bada ute, vara ute hela dagarna, leka med mamma och pappa, hälsa på mormor och morfar och farmor och farfar, åka båt, klättra och åka rutschkana, leka med kompisar, äta glass, cykla och göra allt annat roligt som sommaren erbjuder. Oj vad skoj!

Tilde saknar Ebba, hon ska bjuda henne på glass i sommar säger hon.


Jag har fått en ny cykel men det är för svårt att trampa, så jag tränar på trehjulingen.

Jo, jag återkommer så fort en liten tittat ut. Med både känslor och bilder. Det lovar jag!